lördag 21 februari 2009

Djupa tankar del 2

Jag satt och funderade lite under mitt förra inlägg och kom att tänka på en diskussion som jag hade mellan mig och en kompis för inte så längesen. Det handlade om presenter som man fått av sin respektive.
Jag sa att jag visste två presenter som skulle göra mig äckligt glad om någon gjorde så för mig. Men att det inte var presenterna i sig som skulle göra mig mest glad, utan mer handlingen och tanken bakom.
Första gesten gjorde en kompis för sin tjej. Han gick upp tidigare på morgonen och lite så. Sen kom han tillbaka till sängen och väckte henne genom att sjunga hennes favoritlåt tyst i hennes öra och dra en ros över hennes rygg. Sen fick hon ett jävligt dyrt halsband.
Den andra gesten har faktiskt två av mina vänner haft turen att få uppleva av sina partners. Deras respektive "köpte" en stjärna till dem och så fick de ett halsband med koordinaterna för stjärnans placering och namnet, som såklart var döpt efter dem.

Det är nu våra åsikter gick ganska brett isär. Jag ansåg att jag skulle bli mer glad för vad de gjort än själva presenten, medan min kompis skulle bli glad för presenten. Hon menade på att ett dyrt halsband var hela grejen. Att han sen hade sparat hur länge som helst för att kunna köpa det till henne var hans problem och problemet var en piss i Nilen enligt henne.
Personligen tycker jag att gesterna är något av det finaste jag sett. Tänk att någon tycker om dig tillräckligt mycket för att faktiskt tänka tanken att ge dig en placering på himlen. Det är helt fantastiskt tycker jag. Eller att faktiskt anstränga sig så mycket som min killkompis gjorde och planerade en hel grej runt presenten, mer än att bara kasta upp den i huvudet på henne.
Jag tycker i alla fall att gesterna var helt fantastiska och det är något av det finaste jag har hört en annan människa göra för någon annan utan någon speciell anledning alls.
Det är det vi borde uppskatta istället för att bitcha om hur dyr presenten var. Någon ansträngde faktiskt sig för just din skull. Det är då man ska vara tacksam så man nästan sprängs, tycker jag.

Inga kommentarer: