Inget blev som man tänkt sig... igen

Det var stängt där jag skulle lämna in mina skor. Jag blev lite sådär lagom glad. Känns verkligen som att jag inte har något flyt överhuvudtaget.
Sen sprang vi snabbt in och handlade lite. Sen övningskörde jag. Ska ju på utbildningskontroll imorgon på körskolan, då jag ska köra med ägaren så att han kollar vad jag ska öva mer på och säga det till min ordinarie körlärare, väldigt bra men jag är nervös som satan. Men det klarar jag.


Nu har jag sådana dåliga tankar igen. Jag förstår mig inte på migsjälv. Varje gång jag ser något som har med Göteborg att göra så går mina tankar till honom. Det värsta är att jag tänker att jag saknar honom. Mitt hjärta säger något annat men min hjärna säger att jag saknar honom. Jag vill bara köra mitt huvud genom en betongvägg varje gång den tanken kommer upp i huvudet. För mitt hjärta saknar inte honom. Jag förstår inte hur jag kan sakna någon som gjorde mig så åt helvete illa. En del av mig har fortfarande inte hämtat sig. Han är verkligen den enda jag har berättat allt in i minsta detalj för, vad som hänt mig etc. Ändå vände han allt mot mig och slängde det i huvudet på mig, och jag saknar fanskapet?!
Nej för helvete Karolina. Sånt sysslar vi inte med här, det vet du!!
Jajo, jag vet...

Att ha konversationer med sigsjälv i huvudet is the shit.
Han tog mycket ifrån mig, men Göteborg ska han aldrig få ta. Inte en chans i helvetet.