Jag ljög visst

Okej, jag ljög. Det blir en fjärde gång också ikväll.
Efter Top Model så kom ju "Med solen i ögonen". Den var jag ju tvungen att se. Hade helt glömt bort den. För Er som inte vet, så är det en dokumentär om Lars Winnerbäck.
Den killen har verkligen något över sig som alltid berör en, i alla fall mig. Hans texter lika så.
Jag kommer ihåg när jag var yngre och väldigt hardcore i musiksmaken. Då tyckte jag att han kunde slänga sin gitarr i väggen för att han gjorde vackra låtar men musiken till var riktigt dålig. Att den tillförde inte dendär känslan som fanns i texterna.
Idag är Lars Winnerbäck en artist som står mig väldigt varmt om hjärtat, även om jag fortfarande inte alltid tycker att hans musik ger samma känsla som texten. Men det är kanske hans grej. I vilket fall som helst, så är det få artister i mina ögon som kan skriva sådana texter som han och att man kan relatera till nästan varenda en av dem alltid, i vilket sinnestillstånd man än är i.
En bra dokumentär som där Lars verkligen fläker ut sigsjälv. Inte många artister som vågar göra det fullt ut, men Lars är modig. Verkligen. Det ska han ha all credit i världen för, eftersom han känner så som han gör inför kändisskap och hela det kalaset.