Alltid, oavsett

Jag har inte gråtit så mycket på väldigt länge som jag har gjort de senaste 10 minutrarna. Jag kan inte sluta heller, det bara rinner hejdlöst. Och det är inte för en dålig sak heller. Jag hittade det här (ha tålamod, det kommer) och mitt hjärta gick i tusen bitar. De spelade den live. LIVE! Kan ni fatta?! Jag kan inte det. Det är min nya absoluta drömlåt att få höra med dem. Jag sitter och gråter och skakar som ett litet barn som precis har tappat sin nyköpa glass på marken. Mitt hjärta skriker; "Varför spelade ni inte den för mig?!" Men nu har jag ett nytt mål med alla våra besök.

Finns nog inget/ingen (förutom min jävla katt) som tar fram alla de känslor och det rus som jag bara får av den musiken. Jag blir alltid 16 år igen och känslorna väller över. Då var det att världen aldrig var rättvis och mitt hjärta klarade inte av att känna allt jag kände. Nu är det enbart positiva känslor. Nu känner jag allt det stöd jag kände (läs: inbillade) när allt gjorde ont. Nu är det där på alla plan. Alltid, oavsett. Ni är oslagbara.