Detdär med humor och självdistans

Något som är otroligt viktigt för mig är humor och självdistans. Ännu har jag inte kommit på något som det inte är okej att inte skämta om (och kan man inte skämta om det, är det inte värt att prata om heller för den delen). Mina närmsta vänner vet att jag skämtar om allt och inget. Jag kan dra de mest osmakliga skämten, skratta åt de mest elaka sakerna och framförallt, jag kan skratta åt migsjälv och alla dumma/pinsamma saker jag gör. Det är nog på dessa punkter som jag både står och faller. Antingen så tycker folk att jag är awesome to the max eller så fullkomligt avskyr de mig och allt jag gör. Jag kan skämta om allt, rasism, barn, lampor, norrmän, you name it. Jag anser att Hitler är en stor källa till humor och det är synd att inte fler ser humorn i det hela. Jag tycker att det är okej att skämta om både judar och muslimer, för är det okej att skratta åt norrmän och Bellman så är det okej att skratta åt dem också. Min humor är också otroligt torr och sjuk. Jag ser allt det sjuka och ironiska i saker och ting.

Man ska inte ta sigsjälv och allt man gör på så förbannat stort allvar. Allt går så mycket enklare när man kan skratta åt sig själv och göra sig rolig på sin egen bekostnad (även om det är okej att göra sig rolig på andras bekostnad också).
Och herregud människor! Självdistans! Skratta åt digsjälv! Du kommer göra otaliga dumma saker genom hela din livstid,istället för att skämmas för dem, bejaka dem! Alla andra kommer att göra otaliga dumma saker genom hela deras livstid, du kan skratta åt dem, du kan skratta åt digsjälv! Aaiiight?! Det är okej, och du kommer dessutom att känna dig friare på något sätt. Ich promise liksom!