DEN mest fantastiska dagen so far

Dagen började med att jag tog tempen då jag hade varit sjuk ett tag. 39 grader visade den, men icke skulle det stoppa mig. Jag mötte upp Alex och Jensen på Knutpunkten och sen åkte vi båt till Danmark. På båten blev det många galna historier och mycket flum. Vi behövde inte ens dricka våra öl, det gick utför ändå. På tåget mot Köpenhamn drack vi dock ölen och det gick käpprätt nerför. Men kul hade jag! Väl framme i kön så var där inte alls så många som vi hade förväntat oss (Är det bara svenskar som köar cplänge?!). Sen vandrade jag och Alex för att skaffa proviant dvs alkoholhaltiga drycker och ätbara saker. Sen satt vi där i kön, var dryga och jävliga mot allt och alla. Några norrmän satt bakom oss i kön och våra tankar gick tillbaka till i vintras och ACDC-konserten. Därmed började vi att säga guleböj hela tiden och byta ut ord i Metallicalåtar och sätta in guleböj. Jag antar att de tog illa upp, men det var ju inte menat att mobba dem, bara lite liksom. Ëtt litet tag innan insläppet, sätter de upp lappar där det står att hela konserten blir filmad och sånt tjofräs dvs man kanske kommer med på en Metallica-dvd(?!) om de nu bestämmer sig för att använda materialet på det sättet. Lite innan det drar igång, joinar Tell och Erik oss också.
Mastodon var först ut och de var ungefär som Beatles fast de spelade metal dvs de stod på samma ställe under hela sitt framträdande. Efter Mastodon var det Lamb of Gods tur att gå på. Efter lite skämt och annat skoj med dem så sprang de ut. Den konserten var helt jävla fantastisk. De spelade både Redneck, Walk with me in hell och Now you've got something to die for. Jag skrek som fan och var aspepp. Väntan på Metallica var grym och jag stod som på nålar, som vanligt. De längsta minutrarna som finns. Sen dundrade Exstazy of Gold igång och också mina tårar. Därefter vart det en ljusshow (grym som fan men den passade inte in...) och sen var det 2 timmar total lycka med en massa skrik, sång och tårar. Tårar mest från min sida. Lyckliga sådana dock. Jag blev helt paff när James gick ner på knä precis framför mig. Jag blev verkligen chockad och jag störbölade totalt. Jag trodde att han tittade på mig så jag gestikulerade med mina händer en glad mun framför min egen och då började han le/skratta, Så James har tittat på MIG! Helt otroligt, jag vet knappt vart jag ska ta vägen när jag tänker på det. Jag lekte också med tanken för ett tag sen att vi faktiskt har kommunicerat. Min högsta önskan är att få prata med Metallica (helst James) och berätta hur mycket de betyder och har betytt för mig. Nu blev ju inte vårt första "samtal" som jag trodde, men jag har ju kommunicerat med dem! Ergo, jag har fått min högsta önskan delvis uppfylld och det nöjer jag mig med än så länge. Åtminstone tills jag kommer på ett annat och lite bättre sätt att prata med dem.

DEN mest fantastisk dagen so far, i mitt liv!
Det är inte illa pinkat.
Dessutom avslutades kvällen med att jag fick ett plektrum(!!!)
(bild kommer när jag faktiskt har fotat det)