Till vederbörande

Till vederbörande:
Jag kan verkligen inte ens förstå i min vildaste fantasi hur i hela världen du kunde bli såhär. Att du ens kan resonera så. Vad hände? Nog för att du har varit extremt egocentrerad sålänge jag känt dig, men vad har hänt nu? Du är ju helt makalös.
Att ens säga så till en ngn som du varit kompis med så länge "jag känner inte för det." Det är ju inte ens ett giltigt argument. Det är ju skitlöjligt. Varför tror du ens att jag ber om att få sova där? För att det är kul? Jag bor cp, kommunikationen är förståndshandikappad. Det kommer inte som en överraskning att jag har stora problem med detta. För en vecka sen sitter du själv och säger, att det kan vara sista gången som gänget kan fira ihop eftersom vissa lär flytta inom en relativt snar framtid. Well, ta-fucking-da. Att offra sig för typ 5-6 timmar, det kan du inte tänka dig. Att du sen inte svarar på min motfråga, bevisar bara ännu mer att jag har rätt. Skitlöjligt. Egocentrerat. Ännu löjligare.
Men det går asbra att jag kommer tidigare än middagen är planerad, javisst, då går det skitbra. Läser man mellan rederna så lär det betyda ngt i stil med: "Hej. Du kan komma tidigare så att vi kan umgås och så kan ju DU HJÄLPA MIG med middagen som JAG har planerat." I gengäld kunde jag inte ens få spendera 5 timmar där så jag kunde komma med en buss hem. Oehört hyggligt. Verkligen. Det är självaste nyårsafton, hade det varit en vanlig festdag så hade jag inte ens brytt mig, för fine, man kan inte känna för det alltid. Men nyår. KOM IGEN NU VA?!
Top notch på hela kalaset är att man sen får veta att du tänker dra eventuellt till en annan fest innan 12. Jag menar, när vi fick veta gästlistan på gällande fest så gnäller båda satan i det, sen säger vi att fine, vi bjuder dit andra som vi känner så det blir lite drag. Nej, nu utan att ens säga att du ska dra till en annan fest, så bara slänger du det i huvudet på mig. Utan att ens bjuda med mig. Verkligen shysst. Tack för att du ställer upp, och ens meddelar mig.

Jag har verkligen, genom vått och torrt, i med och motvind, alltid varit där för dig. Jag har ställt upp. Jag har slitit ut mitt hjärta för dig, gett det till dig. Verkligen. Det finns få som jag älskar så mycket som jag älskar dig, men idag, är första gången i hela mitt liv som jag faktiskt ifrågasätter dig och att jag älskar dig så som jag gör. Helt otroligt. Jag skulle nog inte ens kunna se på dig just nu. Jag är så fruktansvärt besviken. Jag har aldrig varit ego mot dig på detta sättet, så varför är du det mot mig? Speciellt med ett sådant argument. Jag kan inte ens släppa det. Jag är bara helt mållös.